Grosshandlar'ns begravning av Folke Mod fritt efter Harry Wärns berättelse

En sommar till bruket kom plötsligt ett bud
att grosshandlar'n slutat att andas.
Han hade gett upp och gått hem till sin Gud
och nya tider skall randas. 

Förvaltaren upplyste bruten av sorg.
- De begravningen önska bevista,
får gratis en tur och retur Göteborg,
att ta avsked vid grosshandlar'ns kista. 

Dessutom så får de ta fritt från sitt knog
och fullt betalt hela dagen.
Sen sa han medan han sorgset log
- Ta på hatten och renaste kragen. 

När begravningsdan kom var perrongen full
av gubbar som ämnade fara
iväg till staden för grosshandlarn's skull,
en sliten men uppsträckt skara.
 

När det sista tåget kom åter den dan
drällde gubbarna ut på perrongen.
Att resan vart lyckad och att de gjort stan
det hördes på skrålet och sången.

Grosshandlar'ns begravning besöktes av få,
men alla var nöjda och trötta.
En del kunde nog för sig själva gå,
en del blev man tvungen att stötta. 

Spårvägens rundtur fors varv efter varv,
därpå togs rundor på krogen.
Ett par missa tåget, tänk ett sånt slarv.
De låg kvar på en bänk i Slottsskogen. 

Den dan ska de minnas i många år.
Det pratas om storstadens fröjder.
Och grosshandlar'n som i sin himmel går,
han är kanske också rätt nöjder.
 

Kristallen den fina av Folke Mod

Kristallen den fina
har slutat att skina
och ugnen är tyst och kall.
Jag går där en vända -
det gick överända
till slut i alla fall. 

Kristallen den fina
har slutat att skina
men jag minns som var det i går,
hur från månda'  till lörda'
med svett och med möda,
vi kämpade år efter år.
 

Kristallen den fina
har slutat att skina.
I graven gick en epok
som aldrig ska vakna.
Jag kommer att sakna
den trots alla sorger och bråk. 

Kristallen den fina
har slutat att skina
vid ett bruk som sett sina dar.
Där är tyst nu och stilla
- beklagligt  och illa,
men minnen och skärvor finns kvar.
 

Kylar'n av Folke Mod

Han stod vid sin kylugn - en mager man,
som han stått i år efter år.
Han skyfflade in så fort han hann
- svettig, med rufsigt hår.
Lite nervös och skvättigt lagd,
respektfull för överheten,
stod han där blyg och smått försagd
- plirande, sotig och sketen.

Han stod där som vanligt - svart och ful,
och rörde i glöd och aska,
när för att önska alla - God Jul,
ingenjör'n runt hyttan syntes traska.
Han var vanligtvis ilsken och rysligt tvär
och ansågs vara en ful en,
men i dag var hans hälsning hurtig och kär,
 - han var lagom glad inför julen.
 

Bak ryggen på kylar'n dök han opp,
skrek - God Jul! och räckte fram tassen.
Kylar'n blev vettskrämd och med ett hopp
upp i vedhögen han sig förpassa.
- God Jul! sa ingenjör'n om igen,
och gubben kröp ner från sitt ställe,
tog i hand - och förklarade sen
- Jag trodde att han skulle "skälle".

Mängnaren av Folke Mod

Mängnaren han var hyttans kock
han blandade sand och soda.
Vägde och tillsatte sedan ock
kemikalier onda och goda.
Ibland var glaset rent och klart
- han var alltid smutsig,
skyfflade in med kläm och fart
rödbrusig, svettig och lustig. 

Jobbet var farligt, det kände han till
- talte med skyddsombudet
som läste och sa: - Gör som du vill
men skyddsmask har facket påbjudit.
Han fick sin skyddsmask - en smått antik,
den läckte redan från början.
Han tacklade av, var inte sig lik,
men blandade tappert sörjan.

Det började med en böld i hans hals
och sen fick han ont i magen.
Först lät han det gå - gjorde ingenting alls,
men tog sig till slut i kragen.
Han sökte en doktor och fick en remiss
man trodde det ännu fanns chanser.
De räknade fel - ännu en miss,
för kroppen var full utav cancer.
 

Han låg några veckor och tynade bort
och hade väl tid att fundera,
sen fick han beskedet - klart och kort.
Det går inte att operera!
I tidningen såg man hans dödsannons
om  begravning på kyrkogården.
Det talades mycket, fast utan respons,
om företagshälsovården. 

Han fick några ord och en enkel krans
av en ingenjör vid sin kista.
Man fick ett intryck att ingen fanns
som var så svår att mista.
Men sanningen var det ingen som sa -
att mängnaren kunde vart frisk än,
om han hade fått vad han ville ha
- ett paket med filter till masken.

Tuban av Folke Mod fritt efter Alfons Bengtssons berättelse

Anton Persson blåste tuba,
var trots åldern rätt alert.
När som brukets blåsorkester
allt som oftast gav konsert.
Ingenting i hela världen.
Det är sant som det är sagt,
kunde hindra gubbens tuba
från att hålla ton och takt.
 

Första maj var årets höjdpunkt
med en stor demonstration
och i täten utan tåget
bruksorkestern tog sig ton.
Man marschera i från torget
fram till brukssamhällets park.
Under tiden före marschen
klämdes en och annan stark.
 

Styrkta så till kropp och anda
lunkar blåsarna åstad.
Några snubblar på varandra,
en och annan alltför glad.
I en backe ska det hända,
i paradens glad trav.
Bastuban går över ända
Anton Persson faller av. 

Han gick alltför nära diket
när man nådde backens topp,
men han fortsätter att spela
fast han ej kan ta sig opp.
När orkestern sedan spelar
uti parkens fagra prakt,
hörs från diket gubbens tuba
hålla både ton och takt.

Vårt Foglavik  av skollärare Grafström

Vårt Foglavik, vårt Foglavik
ljud högt o dyra ord.
Det ordet klingar som musik
en hel orkesters toner lik.
En sådan härlig plats på jord
ej täljas kan med ord.
 

Visst är här fattigt, skall så bli
för den som guld begär
men glas det har vi gott om vi
vi har ett glasbruk med sliperi.
Kristall och soda och sån't där
i mängd tillverkas här.
 

Vi älska Foglaviks station
dä tåg gå upp och ned.
Expresståg liksom och person
med finka och restauration
och boogievagnar till och med
i långa raders led. 
 

Dessutom finns i Foglavik
ett amatörkapell.
Ibland det låter som musik
inför en lyssnande publik
och även händer någon kväll
det blir en jätteskräll.
 

För främjande av vacker sång
en manskör finnes här
och när man hör den någon gång
man kunde lyssna dagen lång.
Ty sång ju för oss alla är
så outsägligt kär. 

På handelsbodar är ej brist
där får vi dagligt bröd
från Svanström, Elfström och Palmqvist
från Gustavsson och Svea till sist
så på oss går ingen nöd
finns mynt i överflöd.

Här är oss ljuvt här är oss gott
här är oss allt beskärt.
Här finns att köpa fläsk och flott
och sill och snus och annat gott
som vi från barndomen oss lärt
att hålla dyrt och kärt.

För den som sätter värde på
små nöjen utibland
en bio kommer då och då
teater någon gång vi få
och dessutom det hända kan
det blir en bal i bland. 

Vi älska våran kronopark
med skugga djup och sval.
Där kan vi njuta skog och mark
och barrskogsluften frisk och stark
och lyss i denna pelarsal
till Nordens näktergal. 

Och föddes jag att bo i stan
uti ett praktfullt slott.
Jag längtar dit där jag är van
med glädjesånger hela da'n
att jag i Foglavik har fått
min levnads ljuva lott.

Tillbaka till sidan Historia