
Kommunfullmäktiges ordförande klipper
bandet och inviger Fåglaviks Glasmuseum.
HERRLJUNGA: Nu är
det klart Fåglaviks glasbruksmuseum i Herrljunga kulturhus. Här berättas
glasbrukets långa historia, allt sedan det första glaset blåstes en decemberdag
1874 fram till det sista 1980, då glasbruket lades ned. På lördagen
invigdes museet av kommun-fullmäktiges ordförande Gunnar Ericsson som drog historiken
innan han klippte av det blågula bandet.
- Historien talar
sitt tydliga språk, sa Gunnar Ericsson och lovordade alla flitiga krafter som
varit igång för att förverkliga museet.
|
Aftonskola
För att bli en
skicklig glasblåsare måste man börja i tidig ålder och arbetet började även i
tidig otta, halv sex på morgonen. Vanligt var att barn i skolåldern arbetade
här. Eftersom det blev sämre ställt med skolgången så upprättade man aftonskola
vid glasbruket som kompensation.
Fåglaviks glasbruk
var under 1890-talet ett av de 5-6 största småglasbruken i landet. Som mest
hade man 300 arbetare.
Mary Anderberg var
särskilt inbjuden till invigningen som anförvant till släkten som ägde Fåglaviks
glasbruk under lång tid. Brukets grundare, AM Andersson, var hennes farmors
far, berättar hon, när hon står och tittar på porträttet av honom.
Även glasblåsare som arbetat vid glasbruket
fanns med vid invigningen. En av dem var Helge Jansson som berättade att han
jobbat vid glasbruket i 47 år. Han poserade också vant vid den gamla ugnen
som dock denna gång var släckt och kall, för att vi skulle få en bild av honom och
några av hans forna arbetskamrater.
|
Glödhet värme
Det sista glaset
blåstes vid Fåglaviks glasbruk 1978. Sedan lades glasbruket ned för gott. Dess
storhetstid var då förbi sedan länge. Inom galasbrukets väggar fanns dock
inredning, arbetsredskap och glasprodukter kvar och så förblev det under flera
år. Kulturchef Einar Levén förstod
värdet av detta och under många kämpade han för att få ett glasbruksmuseum i bibliotekets
källare. I dag har han nått sitt mål. Mycket av värde från glasbruket finns här
och mycket har tillhandahållits av tidigare ägaren Rolf Borrud. En hel del
gammalt glas från bruket har skänkts av givmilda människor. Genast när man kommer
in i museet känner man historiens vingslag och man sänder spontant en tanke
till alla de som jobbat i den glödheta värmen framför ugnarna.
"Som
konstnärer arbetar de vidare med sitt hantverk år ut och år in, utan att kunna
säga sig vara fullt färdiga". De orden av Linnar Linnarsson har tecknats
ned över en jättemålning av glasblåsare i aktion.
|
Första
glaset.
Museet
består av två rum, varav ett är en verkstadsavdelning med en nära nog autentisk
hytta med ugn och olika redskap. Längs väggarna hänger fotografier och tavlor från
glasbruket. Den andra delen av museet är den lite finare avdelningen där man
genom finurliga titthål i väggen kan se glasbrukets försäljningsavdelning med
hyllor fyllda av glas. Precis som det var en gång då det kom busslaster
långväga ifrån till glasbruket för att köpa glas. Här finns också en målad
kontorsinteriör från 1910 med välkända profiler som styrde på glasbruket på den
tiden. Här finns även ett gammalt kassaskåp samt montrar med vackert handmålat
glas. Elenor Krantz har stått för den konstnärliga utsmyckningen och själva
utformningen av museet och har även gjort de fina målningarna. Uppdraget, som
hon haft genom ALU, har varit ganska omfattande. Hon har bland annat handslipat hela trägolvet som
flyttas från övervåningen. Hon har också efterforskat olika föremål till
museet. exempelvis det allra första glaset som blåstes och arbetarnas röda fana
som nu förvaras här på museet.
|