INVIGNING AV FÅGLAVIKS GLASBRUKS MUSEUM I HERRLJUNGA

Kommunfullmäktiges ordförande klipper
bandet och inviger Fåglaviks Glasmuseum.

HERRLJUNGA: Nu är det klart Fåglaviks glasbruksmuseum i Herrljunga kulturhus. Här berättas glasbrukets långa historia, allt sedan det första glaset blåstes en decemberdag 1874 fram till det sista 1980, då glasbruket lades ned. På lördagen invigdes museet av kommun-fullmäktiges ordförande Gunnar Ericsson som drog historiken innan han klippte av det blågula bandet.
- Historien talar sitt tydliga språk, sa Gunnar Ericsson och lovordade alla flitiga krafter som varit igång för att förverkliga museet.

Aftonskola
För att bli en skicklig glasblåsare måste man börja i tidig ålder och arbetet började även i tidig otta, halv sex på morgonen. Vanligt var att barn i skolåldern arbetade här. Eftersom det blev sämre ställt med skolgången så upprättade man aftonskola vid glasbruket som kompensation.
Fåglaviks glasbruk var under 1890-talet ett av de 5-6 största småglasbruken i landet. Som mest hade man 300 arbetare.
Mary Anderberg var särskilt inbjuden till invigningen som anförvant till släkten som ägde Fåglaviks glasbruk under lång tid. Brukets grundare, AM Andersson, var hennes farmors far, berättar hon, när hon står och tittar på porträttet av honom.
Även glasblåsare som arbetat vid glasbruket fanns med vid invigningen. En av dem var Helge Jansson som berättade att han jobbat vid glasbruket i 47 år. Han poserade också vant vid den gamla ugnen som dock denna gång var släckt och kall, för att vi skulle få en bild av honom och några av hans forna arbetskamrater.

Glödhet värme
Det sista glaset blåstes vid Fåglaviks glasbruk 1978. Sedan lades glasbruket ned för gott. Dess storhetstid var då förbi sedan länge. Inom galasbrukets väggar fanns dock inredning, arbetsredskap och glasprodukter kvar och så förblev det under flera år. Kulturchef  Einar Levén förstod värdet av detta och under många kämpade han för att få ett glasbruksmuseum i bibliotekets källare. I dag har han nått sitt mål. Mycket av värde från glasbruket finns här och mycket har tillhandahållits av tidigare ägaren Rolf Borrud. En hel del gammalt glas från bruket har skänkts av givmilda människor. Genast när man kommer in i museet känner man historiens vingslag och man sänder spontant en tanke till alla de som jobbat i den glödheta värmen framför ugnarna.
"Som konstnärer arbetar de vidare med sitt hantverk år ut och år in, utan att kunna säga sig vara fullt färdiga". De orden av Linnar Linnarsson har tecknats ned över en jättemålning av glasblåsare i aktion.

Första glaset.
Museet består av två rum, varav ett är en verkstadsavdelning med en nära nog autentisk hytta med ugn och olika redskap. Längs väggarna hänger fotografier och tavlor från glasbruket. Den andra delen av museet är den lite finare avdelningen där man genom finurliga titthål i väggen kan se glasbrukets försäljningsavdelning med hyllor fyllda av glas. Precis som det var en gång då det kom busslaster långväga ifrån till glasbruket för att köpa glas. Här finns också en målad kontorsinteriör från 1910 med välkända profiler som styrde på glasbruket på den tiden. Här finns även ett gammalt kassaskåp samt montrar med vackert handmålat glas. Elenor Krantz har stått för den konstnärliga utsmyckningen och själva utformningen av museet och har även gjort de fina målningarna. Uppdraget, som hon haft genom ALU, har varit ganska omfattande. Hon har bland annat handslipat hela trägolvet som flyttas från övervåningen. Hon har också efterforskat olika föremål till museet. exempelvis det allra första glaset som blåstes och arbetarnas röda fana som nu förvaras här på museet.