Fåglaviks Glasbruk 80-årsjubilerar

Fåglavik: Smälthyttor — antingen det rört sig om järn- eller glashyttor — har väl i alla tider tjusat människosinnet. I Fåglavik — brukssamhället ett stycke uppåt Västra Stambanan — ligger ett glasbruk som den 4 dec. kan fira sin 80-åriga tillvaro. Råkar man höra till den romantiska sorten som väntar sig något i stil med kolmilor — låga svartnade hyttor med en sky av eld och gnistor runtomkring — blir man till en  början besviken. Fåglavik är i dag en hypermodern anläggning i gult tegel med kontor, laboratorium och olika lokaler, där glaset genomgår  sina tillverkningsstadier från flytande massa, blåsning, nerkylning, kontroll, slipning, målning, diskning m. m. tills det som färdig produkt sänds ut i handeln. Civilingenjör Anders Anderberg, driftsledare på bruket och son till verkställande direktören Y. W. Anderberg, berättar att bruket nu sysselsätter c:a 100 man. Ett tag hade man en styrka på 300 man. Det var under första världskriget.

Glasbruket har genomgått både onda och goda tider, men under alla år gått inom samma släkt Först grosshandlare A. M. Andersson, som också hade engrosaffär i glas och porslin i Göteborg. Efter hans död bildades 1891 familjebolag. Chef blev då äldste sonen Magnus Eidem, han tog sitt efternamn efter modem Pauline Eidem, som var norska. Efter hans död 1929 gick hela hans vackra samling av glas, däribland många dyrgripar, till Röhsska museet, Magnus Eidems broder är vår förre ärkebiskop Erling Eidem, en av de största aktieägarna. Dä Magnus Eidem avled övergick chefsskapet till dottersonen till grundaren, direktör Y. W. Anderberg.

Den 4 dec. år 1874 hölls hyttgudstjänst och blåstes första glaset i Tyska hyttan på Fåglaviks bruk. Än i dag är Tyskan hyttan i bruk och ur den glödande massan i deglarna fångar konstförfarna män an glas med sina pipor, blåser och formar de skimrande glaskloten.
Mariana Storckenfeldt.