Här skall gammal glasbrukstradition föras vidare, försäkrar Rolf Borrud, ny ägare av det 105-åriga glasbruket. i Fåglavik.
Foto: Tege Ekström

Fåglavik (V G): Uppfinnaren Rolf Borrud väcker förhoppningar om att det ånyo skall komma att sjuda av verksamhet i ett av glasbrukskonkurs ödehotat Fåglavik.

Dit kom Rolf Borrud för lite sedan som skickebud åt konsertpianisten Inger Wikström. Han skulle hämta specialbeställda lampkupor. Inne på brukskontoret fick han se ett märkligt kassaskåp med lönnlås och en änglalik skulptur. Han köpte det av konkursboet — och blev vid hela glasbruket!

— Här skall 105-årig glasbrukstradition föras vidare. Det försäkrar Rolf Borrud. Han har redan satt fyr i ena ugnen i hyttan i sitt eget ägandes glasbruk och blivit Fåglaviksbo.

Konstglasblåsare Ingemar "Halvan" Nilsson har återvänt till sin kära gamla plats i värmen. Feriearbetande  skolungdomar fejar och tjänar till motorcyklar.

— Med 15 anställda återupptas glasbruksdriften efter sommarsemestern, säger Rolf Borrud. En handfull nya arbetstillfällen kommer därutöver att skapas. Min kompanjon, Jan-Olof Wikström, flyttar nämligen, hit hydraultillverkning kände Wikström International från Stockholm, tillägger Rolf Borrud. Fler verksamheter kan det bli. Så omdisponeras nu i juli de stora lokalerna på glasbruket.

Göteborgaren Rolf Borrud söker göra göteborgaren AM Andersson all heder.

Det var dock inte tack vare ett märkligt kassaskåp, utan fastmer på grund av en bank — en snöspärrad järnvägsbank — som grosshandlare AM Andersson år 1874 kom att skapa Fåglaviks glasbruk. Med tåg var han på väg till Stockholm. På Västra Stambanans mäktiga Fåglaviksbank körde tåget fast i snödrivor. Inne i sin kupé blev grosshandlaren upplyst om att ingen räddning stod att få nedanför järnvägsbanken. Där låg bara en massa mossar.

Mossar för brytning av torv till att elda glasbruksugnar med! Det klack till i AM Andersson. När tåget backat sig loss köpte han allt han såg och gjorde Fåglavik till en stor bruksort. Som mest arbetade 320 vid glasbruket. Detta gick bra ända in på 1960-talet. Då kom lågprisimporten. Trots produktionsomläggningar och rationaliseringar kunde inte 105-åringen bjuda lönsam konkurrens. Det blev konkurs. Ingen ville ha det. Inte förrän Rolf Borrud fängslades av den änglalika skulpturen på det gamla kassaskåpet!
TEGE EKSTRÖM