Erik Andersson t.v och
Arno
Ahlgren t.h. samt förbundsombudsmannen i mitten
|
|
En epok är slut i Fåglavik
Nu har den sista glaspjäsen
blåsts vid Fåglaviks glasbruk. En 104-årig epok
är slut. De stora glasugnarna i hyttan står kalla och
övergivna. Inga flimrande eldslågor kommer mer att slicka
degelkakorna. Arbetsbänkarna, där skickliga glasblåsare
suttit och format olika glaspjäser, har ställts undan.
Inga pipor slamrar i putslådorna och kylrören har kallnat.
Fredagen den 29 december 1978 kommer alltid att stå etsad
som den svartaste dagen i det lilla brukssamhällets historia.
Personalen vid bruket hade trappats
ner undan för undan. De flesta av dem har fatt arbete på
annat håll, men för det tiotalet glasblåsare som
slutade i fredags i och med brukets avveckling står inga nya
jobb på lut.Kvar på bruket till och med
mars månad finns nu endast tre glasblåsare. som får
vara behjälpliga med brukets avveckling och städning av
fabrikslokalerna. |
Gamla pensionärer som arbetat vid glasbruket
i hela sitt liv kan inte begripa varför bruket skulle hamna i en så
besvärlig krissituation att det inte gick att rädda. Glasbruket har
i alla tider varit samhällets stöttepelare kring vilket de många
egna hemmen vuxit upp.
Trodde man inte
När bruket började sälja sina
fastigheter förstod vi att något var på tok, men aldrig kunde vi tro att det
var så illa ställt, att bruket sjöng sin svanesång, menar
folket För den som minns glasbrukets storhetstid
när Franska hyttan och Tyska hyttan körde för fullt är det
onekligen en djup tragedi det som nu inträffat.Någon mer glastillverkning lär det
aldrig mer bli tal om här. Men det finns andra intressenter på lokalerna.
Ingemar Larsson, Karl-Åke Lindberg, Helge
Jansson Olof Wahlgren, Gunnar Axelsson
|
|
Glasbruket växte fram ur en
snödriva år 1874 kan man säga. Grosshandlare A.
M. Andersson från Göteborg befann sig nämligen på
ett tåg, som fastnade i snödrivorna i Fåglavik.
Grosshandlaren stannade över natten och dagen därpå
tog han en titt på samhällets omgivningar. Han upptäckte
då de stora torvmossarna och eftersom
han hade planer på att starta ett glasbruk fann han att Fåglavik
var lämpligt med tanke på bränsleförsörjningen.
Har gått i arv
Glasbruket har alltid hållit sig med yrkesskickliga
hantverkare. Glasblåsningen har också gått i arv
från far till son i generation efter generation. Glasblåsningen
fordrar stor skicklighet och utan vana och övning från
unga år kommer man ingen vart. Många glasblåsare som
kom till Fåglavik under brukets begynnelseår hade tidigare
arbetat på glasbruk i Norge, Danmark, Tyskland och även
i Sverige.
Fåglaviks glasbruk har haft
ett brett tillverkningssortiment under åren. Kristallglaset
var en eftertraktad vara och där låg man framme
tack vare skickliga "beredare" av glastillsatsema, och
yrkeskunniga mästare och mönsterslipare. Etsade glas var
också ett säljbart objekt. Det har funnits krisår även
tidigare. men de gångerna lyckades man komma över svårigheterna.
|
När de småländska glasbruken
hade avsättningssvårigheter på 1930-talet fick flera småländska
glasslipare arbete i Fåglavik.
Glasbruket var också en stor tillverkare
av hushållsglas, såväl slipat som oslipat. Pressglaset var
en omtyckt artikel. När färgglaset gjorde sitt intåg blev det
en massartikel. Ametistglaset var också synnerligen begärligt.
Allenarådande
Fåglaviks glasbruk hade då också
en mycket duktig ledare i förre direktören Yngve W. Anderberg, som
var dotterson till brukets grundare A. M. Andersson. Genom omläggning av
driften och nya artiklar gav han bruket full sysselsättning.
Nu har de fyra veteranerna i glashyttan gjort
sista "blåset". Äldst av dem och anställd till och
med mars månad, är Karl-Åke Lindberg, som arbetat på glasbruket i 48 år.
Han började som inbärare vid tretton års ålder. Karl-Åke
föddes 1918 och hans far Bernhard Lindberg var glasslipare på Rejmyre
i Småland. Efter en sejour på Kosta glasbruk kom familjen Lindberg
till Fåglavik. Då var glasbruket rätt stort med
150 anställda. Under sommarmånaderna när torven togs dubblerades
personalstyrkan. Tillverkningen var flaskor, prydnadsglas, lampglas till fotogenlampor
och så hushållsglas, som var en stor artikel, säger Karl-Åke
Lindberg.
Samhället blomstrade
Hela bygden var beroende av bruket. Folket
bröt torv som ugnarna eldades med och bönderna sålde sina produkter
till arbetarna. Hela samhället blomstrade.Karl-Åke hade aldrig något annat
yrkesval än glasblåsarens. På den tiden ville föräldrarna
ha in sina barn i produktionen så fort som möjligt och ofta var det
ett väldigt spring på kontoret för att höra efter arbete.
Helge Jansson är hyttmästare vid bruket och har
tjänat företaget i 44 år. Före sin hyttmästartid var
Jansson glasblåsare och som sådan var han även med på
sista "blåset" vid bruket. Helge är också av gammal
glasblåsarsläkt.
Ingemar Larsson har arbetat på bruket i över 35
år och är den tredje generationen glasbruksanställda. Hans dotter,
som också slutade i fredags, är fjärde generationen.
Olof Wahlgren har arbetat på bruket i 36 år.
Han tillhör också en glasblåsarsläkt, där både
far och farfar arbetat på glasbruket.
En annan "gamling" är Gerhard Larsson som varit bruket trogen i 50 år. Hans
är också av gammal glasblåsarsläkt med far, farfar, farbroder
och bröder, som tjänat bruket under många år.
Nuvarande direktören Anders Anderberg håller med om de marknadsmässigt
svåra förhållandena, som tvingade fram en nedläggning.
Statsmakternas svala intresse för de små företagens livskraft
är också en bidragande orsak till avvecklingen.
ARNE HERMANSSON