Erik Andersson

Glasblåsare Erik Andersson född 1907
berättar

Under åren 1914-1918 som första världskriget pågick medförde stora påfrestningar med sänkt levnadsstandard. En galopperande inflation som förstärktes av livsmedelsbrist och ransoneringar.

De små löneökningar motverkades av långa tidsbundna löneavtal. 1920-talet kännetecknades av en allmän lågkonjunktur som särskilt för glasindustrin innebar minskad tillgång på arbete med arbetslöshet som följd. 20-talet var också ett decennium med flera arbetskonflikter. Inom glasindustrin som 1929 kulminerade i en lockout som lamslog glasindustrin ett halvår som resulterade i att glasarbetarna fick sina dåliga löner sänkta med genomsnitt
10 %.

 

På den tiden fanns ingen A-kassa de fackligt anslutna erhöll ett blygsamt understöd från Svenska Gruv o. Fabriksarbetareförbundet, som inte på långt när täckte levnadsomkostnaderna.

Fåglaviks samhälle avfolkades succesivt från slutet av 1950-talet som hade till följd indragning av folkskolan och nedläggning av järnvägsstationen. Glasbruket kämpade under 1970-talet med avsättningssvårigheter och tvingades till friställning av arbetskraft tills att slutligen inställa betalningarna 1978. Den 29 december 1978 släcktes den sista ugnen och all tillverkning av glas vid Fåglaviks glasbruk upphörde.