Grånade veteraner i Fåglavik firade fackligt jubileum
28 januari 1958

44.JPG
Veteraner som varit med sen begynnelsen. Fr.v. Aron Gustafsson, Teodor Högman, AlbertLundgren, Per Rylander och Petter Persson

 


Mimersborg den gamla hedervärda nykterhetsborgen i Fåglavik hade på lördagskvällen en av sina kanske allra största dagar under de femtio åren den stått på sin sockel. Avdelning 397 av Sv. Fabriksarbetarförbundet - liktydigt med glasbruksarbetarna vid Fåglaviks bruk firade sin fyrtioåriga tillvaro med en trevlig festlighet och med en i det allra närmaste total anslutning. Där fanns gamla grånade fackföreningsmän på hedersplats och dessa såg med ett visst välbehag att deras stolta skapelse väl har följt med i utvecklingen och har många framgångsrika duster bakom sig. Detta inte minst poängterat av kvällens högtidstalare, ombudsman Ernst Gustafsson, Stockholm..

Birger Johansson, hälsade välkommen och minde något om de allra första åren, då det inte gick att samlas under så stillsamma förhållanden som denna lördagskväll. Då gällde för medlemmarna inom fackföreningen att hålla tyst med såväl mötestider som mötesplatser. Hr Johansson sade sig vara belåten med den utveckling arbetarrörelsen fått men varnade samtidigt sina yngre arbetskamrater för att slå sig till ro, då det ännu återstår mycket arbete innan av de gamla kämparna en gång uppsatta målet nåtts. På samma tema spann sedan högtidstalaren, ombudsman Gustafsson.

Liksom salig Engelbrekt på sin tid bröt fogdarnas välde och Gustaf Wasa bröt udden av  katolicismen, lyckades fackföreningarna driva fattigdomen tillbaka, sade bl. a. ombudsman Gustafsson. Men nu är vi i det läget att utvecklingen hotar att stanna upp och då är det ett dåligt tecken. Industrin skapade den arbetarklass som idag har nått till toppen, en framgång som förpliktigar och som inte minst återfaller på fackföreningsfolket.

Den tiden är slut då den allsmäktige patronen skulle vara med och bestämma allt, han blandade sig ju även i de anställdas giftermålsplaner. Den tiden skall vi inte glömma, ty det var bl.a. sådant som blev gnistan till fackföreningsrörelsen, vilket senare bildade underlag för arbetarnas stora frammarsch.

På hedersplats en kväll som denna satt naturligtvis de kvarvarande av dem som en gång tog initiativet till fackföreningen. Dessa kunde berätta hur de första mötena hölls under bar himmel, alltid med den känslan att patronen eller någon av hans medhjälpare när som helst kunde dyka upp i spionerande syfte. Egentligen skulle det varit femtio år som fackföreningen denna gång skulle firat, ty det första försöket  till en fackförening i Fåglavik togs redan 1908. De frön som såddes på Grismaden var dock livskraftiga och tanken på nya försök fanns under den tioårsperiod fram till det verkliga bildandet av fackförening. Nu hade tanken mognat så att även en del av mästarna insåg värdet att tillhöra en sammanslutning.

Av den allra äldsta stammen syntes vid honnörsbordet Teodor Högman med 57 tjänsteår, Albert Lundgren 53, Aron Gustafsson 51, Petter Persson 50 samt Per Rylander 45 tjänsteår. Dessutom tillhör Birger Johansson den verkliga eliten med otaliga styrelseår bakom sig. Den ende kvarlevande från första styrelsen, August Andersson, kunde beroende på olyckshändelse inte deltaga men uppvaktades med blommor, vilket äver förlänades Birger Johansson.

Någonting som hade med ordet Royal att göra ville de gamla kämparna en gång i tiden knappast att ha att göra med. Nu har emellertid tiderna förändrats så mycket att även detta accepteras. I varje fall uppskattades den musikaliska trion från SSU i Annelund, som kallade sig The Royal Swingers. Ensemblen svarade för dansmusiken kvällen igenom och en god bit in på natten. Ungdomen från samma klubb underhöll även med ett trevligt cabaretprogram..

Argus.