Bara att komma in i hyttan, hjärtat av glasbruket, är en upplevelse. Det arbete som utförs här härrör sig omkring  5000 år; tillbaka i tiden. Så långe sedan är det nämligen som glas första gången tillverkades. Det skedde i Egypten omkring 3.000 år f. Kr. Någon gång strax före Kristus, troligen i Syrien, upp­fanns glasblåsarpipan, som än i dag är glasblåsarens främsta redskap.

Den går ur hand i mun från det den s. k. anfångaren tagit upp en post - den förs­ta klumpen massa på pipan - ur degeln och blåst upp den, kylt av den, gett den till mästaren eller andreblåsaren, som blåser massan till rätt storlek och tjocklek, tills föremålet är format i den färdiggjutna formen, som sköts av biträdet.Ett sådant arbetslag, som här beskrivits kallas i verkstad, och består vanligen av fyra man.

Andreblåsare Folke Modh, (bilden till vänster) är, liksom de flesta glasblåsarna vid Fåglavik, bildligt talat född med pipan i munnen. Han är något över de trettio och har arbetat vid bruket i närmare 20 år. Han började som biträde under skolloven och fortsatte efter skolans slut att arbeta i hyttan. Eftersom han hade rätta intresset och känslan för materialet har han snabbt avancerat till andreblåsare. Nästa pinne på stegen är mästaretiteln.

Äldste och skickligaste blåsaren vid Fåglavik är mästaren Alfons Bengtsson. Femtiotvå år inom yrket har gett honom hans skrås karakteristiska kinder. Mästaren Bengtsson kan utföra vilka frihandsblåsningar som helst och besökare med tur kan få se honom visa sin yrkesskicklighet på fri hand. Det sker inte varje dag, eftersom tillverkningen numera sker i serier efter färdiga formar.

Det är ingen ovanlighet att glasblåsarna så gott som vuxit upp. på bruket. I regel har yrket gått i arv från far till son, och många av de äldre blåsarna har redan i 11-12 årsåldem börjat i hyttan som biträden.

Så kan man också tala om yrkeserfarenhet. Ett ord som man emellertid skall vara försiktig med, menar hyttmästare Sixten Gill, också veteran i yrket. Glasblåsare kan man nämligen aldrig bli på enbart rutin. Det finns blåsare som hållit på i åratal och aldrig lärt sig konsten. Man måste ha känslan för materialet, den rätta rytmen, kort sagt, handlaget.

Bilden till vänster:  Gustav Weber och Folke Modh