Fåglaviks belysningsglas säljs i USA, Australien.

(Reportage i GP 1964)

Fåglavik: Det är i år precis 90 år sedan den göteborgske grosshandlaren i glas och porslin, värmlänningen Anders Magmus Andersson lockades av de stora mossarna  kring Fåglavik att där anlägga ett glasbruk. Dess öden har skiftat som alla gamla bruks, men driften har aldrig legat nere om man undantar någon period av strejk. Och ännu är glasbruket i samma släkts ägo.

Det var både de väldiga. mossarna och Västra stambanan som motiverade glasbrukets födelse och det är sannolikt att den flik, som Linspångsmossen skjuter in mellan järnvägsstationen och bruksområdet, gett platsen dess vackra namn. Från mossarna togs bränslet till degelugnarna, nu ligger de orörda, oljan har ersatt torven. Men glasblåsarpipan, som uppfanns redan i före Kristi födelse, är alltjämt glasblåsarnas primitiva men likväl fulländade redskap.

För att bli glasblåsare krävs det att man varit med i hyttan från det man börjat gå, säger gamla mästarna. Mycket av sanning ligger det i påståendet. Den obligatoriska skolgången och kravet på allt flera skolår i märktes vid glasbruken. Maskiner kom också – där detta var möjligt -- men de kan aldrig ersätta henne : på glasbruket och inte heller på Fåglaviks glasbruk med dess tillverkning av konstnärligt formgivet belysningsglas, laboratorieglas och kemiskt-tekniskt glas med mycket höga krav på form och egenskaper.

Det började med servis och hushållsglas

 Det började med servis och hushållsglas, parfym och medicinflaskor. Man försökte sig också på buteljer men gav snart upp. Bättre åtgång var det på brännvinsflaskor och blomstervaser och alldeles särskilt på inuti försilvrade och utanpå målade ljusstakar, för vilka även de gamla fina malmstakarna en tid fick lämna plats både hos torpare och herrgårdsfolk.

  Nuvarande chef för Fåglaviks glasbruk är civilingenjören Anders W.Anderberg i Göteborg, övertog ledningen efter sin far Y.W.Anderberg som hade grundaren till morbror.

Han berättar att idag har Fåglaviks belysningsglas sökt sig både till England och Nordamerka, ja ända till Sydamerika och Australien. Svensk glasindustri har under, senare år utökat sin export väsentligt. Den svenska formgivningen är artskild från andra länders och för närvarande starkt efterfrågad i utlandet. För Fåglaviks formgivning svarar Paul Kedelv, själv glasblåsare från början och senare lärjunge till Simon Gate på Orrefors. Hans skupturella glas har erkänt hög konstnärlig kvalitet.

Belysningsglaset omfattar ungefär hälften av brukets produktion, resten är laböratoriéglas och kemiskt-tekniskt glas. Under senare år, har, omfattande rationaliseringar skett och ännu kan med med relativt små medel åstadkomma stora resultat, säger direktör Anderberg. Men förr eller senare når man väl gränsen för det möjliga även på detta område. I rationaliseringssträvandena ingår specialisering med. sikte på så stora serier som möjligt. I Fåglavik hör kemiskt och värmeresistent glas till specialiteterna bl.a. boropalglas för heta gasollågor.

Glasbruksjobbet åter lockande yrke.

Någon svårighet att få arbetskraft till glasbruket är det inte. I ' stället tycks glasblåsaryrket åter ha fått stark dragningskraft på ungdomen omtalar driftchefen ingenjör Lars Jakobsson. I hyttans sex verkstäder ser man också pojkar i tonåren skickligt fånga an glaset i ugnarnas deglar. I en av de sex.verkstäderna, där Helge Jansson är;^: mästare och 72-årige Knut Wingqyist alltjämt postmakare,är det mästarens 15-årige son Sten, som fångar an det över 1200-gradiga glaset. Men alla ynglingar lyckas väl inte bli lika skickliga glasblåsare som Alfons Bengtsson, vilken plågas varje dag han måste .undvara sin glasblåsarpipa, eller om hyttmästären Sixten.Gill vilken, .trollbands av glaset samma dag han som 10-åring kom till hyttan i Bergdala.

Vattnet i Fåglavik är rött av järn. Fåglavik har än i dag den rätta gamla bruksanda som svetsar samman alla till en enda stor familj och skapar den trivsel, som gör Fåglaviksborna rotfästa. Men man tycker inte riktigt om att än i dag tvingas springa till utedass eller att hus­mors vittvätt riskerar bli rödfärgad av vattnet. Gäsene storkommun har nämligen inte ännu klarat vatten och avloppsfrågan för bruket. Så sent som somras måste dricksvatten hämtas från avlägsna brunnar. Det vatten som finns där också fullt av järn. När glaset diamantslipas är det risk att även det blir rött. Bristen pä vatten beror.att Fåglavik ligger just på vattendelaren mellan Nossans och Lidans vattensystem. Nu har man emellertid hittat en punkt i berget under mossan, där man genom borrning kan få det vatten Fåglavik väntat på i nära 100 år. Men det behövs också ett reningsverk. Inom kort lär arbetet komma i gång.