Flickor tränger in på glashyttans "helia" mark
|
|
Visst har kvinnan skaffat sig en plattform på de mekaniserade glasbruken. Det är en sak. En helt annan är att hon på senare tid också hotar sin upphovsmän i de bruk där hanteringen sker i enligt en organisation som tyskarna en gång lärde de svenske. D.v.s.där de arbetar i verkstäder, i lag där varje man har sin av traditionen hårt bundna plats. I laget är mästaren Den Högste. Då det begav sig hade han så förspänt att ha kunde ligga hemma och sova tills hyttans väckare (en gosse) kom och purrade honom med ropet "anfang", utbytt: Klart för dagens övningar! Själv hade mästaren börjat på samma sätt. Oftast i sjuårsåldern. Halv sex började hans dag som hyttpojk. Lära sig läsa och skriva fick han göra i aftonskola. Arbetade. han t.ex. i Fåglaviks glasbruk (i trakten av Herrljunga) hade han kanske Sellén som lärare. Gossarna visste om lärarens svagheter och tog med sig ett kvarter brännvin. Sedan Sellen somnat ordentligt tog de fram kortleken. Fast det var förstås grabbar i 14-årsåldern.
|
Förvånande lagbundenhet
I detta Fåglavik bedrivs alltjämt
glashanteringen såsom 1874, då det första glaset kom till.
Det är ett sällsamt skådespel att vandra i denna hytta och se
hur lekande lätt såväl män som kvinnor handskas med verktyg
och s k poster — allt glas upphov. —, d.v.s. den lilla klump som hämtas
ur degeln. Till en början blir besökaren förvirrad över
denna skenbara röra, snart framgår det dock att alla handlar strängt
lagbundet.
Det är här som kvinnan gjort sitt intåg. Och för att stanna, enligt ingenjör Lars Jacobson. Fyra flickor i 20-årsåldern är knutna till hyttarbetet, de jobbar tillsammans med f. d. skolkamrater, i lag med grannar från samhället.
1962