Skickliga arbetare, här gör John Davidsson sista översynen av en nyblåst burk.

FÅGLAVIK. Det är en fascinerande syn att se glasblåsarna vid Fåglaviks glasbruk i arbete. Runt ugnen i hyttan utvecklas i skenet från den glödande glasmassan ett arbetsliv som är ett  mycket livligt skådespel. Här dominerar ännu det manuella arbetet. Glasblåsarna svänger eller rullar sina långa pipor, medan de pendlar mellan de olika arbetsplatserna i hyttan och medan glaskroppen tar form i ändan på pipan. Varje rörelse de gör är fint avvägd, deras yrkesskicklighet är fantastisk.Glasblåsarna i Fåglavik är specialister på glas för medicinskt och kemiskt-tekniskt bruk, här tillverkas tusentals olika slags föremål, från små dropprör till 25 liters kärl. Där känner man igen alla de där glasmanickerna som man är van att se på sjukhus eller i läkarnas mottagningsrum.Många av dem är mycket underligt formade krumelurer. De krångligaste historierna görs i en särskild avdelning som kallas lampverkstaden. Där sitter arbetare vid små gaslågor och förvandlar glasrör till de underligaste ting, man tror knappt sina ögon när man ser dem i verksamhet. Med hjälp av gaslågan och sina händers skicklighet formar de glaset till de sinnrikaste instrument. Man får en ritning från beställaren och det ska i vara mycket egendomliga pjäser om arbetarna på Fåglaviks glasbruk inte ska kunna göra dem..Produkterna från Fåglavik går ut inte bara över hela Sverige, utan exporteras också till flera länder. Via läkemedelsfabrikerna går f. ö. fåglaviksglaset ut över hela världen..

Bruket fyller 75 år i år. Man har en gammal förnäm arbetarstam. De gör arbetsprestationer som fordrar nästan nedärvd yrkesskicklighet. Men, här kommer vi in på ett tråkigt kapitel, det görs inte mycket för deras trivsel. I det avseendet är Fåglaviks glasbruk betydligt efter sin tid. Det gäller både arbetsplatsen och de bostäder bolaget tillhandahåller. Ännu när jag skriver det kan jag känna den fruktansvärda odören från avskrädesplatsen invid arbetarbostäderna. Den är ett av vittnesbörden om företagsledningens nonchalans inför de mest elementära krav på hygien och trivsel. Här lever ännu Lort-Sverige.

Källaregång i ett av bostadshusen, där råttorna huserar som de vill

Vidrig stank -  fönstren måste hållas stängda hela sommaren.
Hela glasbrukets bostadsområde förpestas av stanken från slaskhögen, där flugor och råttor har ett verkligt paradis. Inga soptunnor finns, utan innevånarna i bolagets hus måste tömma allt avskrädet på marken några tiotal meter från närmaste hus. Där ligger det som illaluktande gungfly under ett uppruttet brädtak på stolpar. Avskrädet hämtas mycket sällan. På sommaren kan man inte ha fönstren öppna i bostäderna för den vidriga stankens skull. Spyflugorna frodas och råttorna huserar. De renare går in i husen och äter hål på kläderna i garderober, man snubblar på stora feta råt­tor när man kommer ner i källaren i närmaste bostadshus. Strax intill platsen, där matav­fall och dylikt ligger och jäser och bubblar, finns en stor hög med skräp av annat slag och bara några meter nedanför denna ligger en vattenbrunn.

Stora maskknyten i dricksvattenbrunnen.
Där tog man dricksvatten tills för ett par år sedan. När man skulle ösa brunnen fick man upp massor med stora maskar. Samtliga i hushåll i bolagets hus får nu samsas om en annan brunn och där är vattenståndet nu så lågt att vattnet bli grumligt, det blir ett svart lager i botten på spannen när det stått en stund.

I närheten av bruket ligger åtta hus med ett 30-tal lägenheter. Husen är dåligt underhållna och ger ett trist intryck redan utvändigt. Gräset växer grönt och frodigt i takrännorna och en del stuprör är alldeles sönderfrätta. Målning har tydligen inte på många år kostats på husen. Lägenheterna är med några få undantag enrums. Där finns inget vatten, inget avlopp, ingen värmeledning. De längst bort boende får bära slask 80-90 meter och de som bor i andra våningen får släpa allt vatten uppför 20 trappsteg. Husen är inte reparerade på många år, om man undantar små obetydliga saker. Man har fått löften om reparation men det blir ständigt uppskjutet.

Istappar utmed golvet.
I vissa lägenheter, som ligger nära marken, är det så kallt att det blir is på golven om vintrarna. I ett kök är golvet uppruttet, bräderna sviktar under masonitskivorna som lagts på. När man reparerade den lägenheten lade man in en liten fyrkant i rumsgolvet, det var allt. Kalla vinterdagar bildades istappar utmed golvlisten, fukten rinner från fönstren ner på golvet där stora pölar bildas. I köket är det sådant golvdrag att husmodern måste sitta och arbeta alldeles inpå spisen för att inte bli stelfrusen. I en skrubb ute i förstugan, som får tjäna som garderob (någon sådan finns inte inne i lägenheten) är det stora råtthål och råttorna har ätit hål på familjens kappor och överrockar.

Sotarlod fast i rökgång i 15 år.
I ett par lägenheter kan man inte elda i kakelugnarna sedan ett par sotarlod fastnat i rökgången. Det första sattes fast för 15 år sedan och sitter där ännu. Tvättstugan liknar en gammal fängelsehåla med nakna gråstensmurar. Förstugorna i andra vånin­gen saknar tak — utom i ett fall, där man nyligen satt dit ett sådant. Vindsbjälklaget med ett virrvarr av dammiga bjälkar, murverket och yttertaket är den anblick som möter de boende på den mörka, ogästvänliga svalen.

Källaren i ett hus är en smal mörk gång där man nätt och jämt kan tränga sig fram till källarskrubbarna som mäter 60x150 cm. och där råttorna härjar vilt bland potatis och annat. Enda utsikten från ett par lägenheter är rakt emot en lång ruckig länga med vedbodar och dass. Och ungarna springer ner till slaskhögen och rotar så snart mödrarna inte har dem under uppsikt.

Så ser det ut i Fåglaviks glasbruks bostadsområde. Förhållandena där är ett hån mot dessa duktiga arbetare och en skamfläck för ett annars naturskönt samhälle.

Fyra avträden för 115 arbetare.
På fabriken bygger man nytt och utvidgar, men de sanitära förhållandena är fortfarande de sämsta möjliga. Man har inget avklädningsrum, inget tvättrum. WC har inletts men kan ej begagnas eftersom det inte finns något avlopp. Det finns fyra avträden för 115 arbetare. En lokal, som var ämnad till duschrum, blev i stället arbetslokal. Ett provisoriskt matrum, städas inte, där ligger stora lager med sand överallt. Från arbetarhåll framhålles att det är mycket svårt att få igenom även små reformer. Förhållanden som är farliga ur skyddssynpunkt är det nästan omöjligt att få rätsida på.

Det påstås att ärkebiskop Erling Eidem är en av intressenterna i Fåglaviks Glasbruks AB. ”Allt vad ni viljen att människorna skall göra Eder, det skolen ni och göra dem”. Fåglaviks Glasbruk vore en lämplig plats att tillämpa detta goda bibelspråk på.

Genom den här gången, som en fullvuxen nätt och jämt kan tränga sig igenom (den är 54 centimeter bred) får hyresgästerna gå för att komma till vindsrummen i en av fastigheterna.