Sven Nett:
— Konstigt ändå, vad naturen återtar allt snabbt... l dag syns knappt ett spår av de 14 baracker som låg på ömse sidor om den här nästan igenvuxna skogsvägen. Här arbetade folk från snart sagt världens alla hörn med torvbrytning på brukets mosse.
— Då var det liv här i skogen! minns Sven Nett.

— Det finns en mosse som var brukets och en som var statens. Här jobbade många hundra människor folk från trakten, smålänningar och utlänningar.

Själv bröt han torv på 30-och 40-talen på brukets mosse. Cyklade en mil in i skogen i ur och skur, varje dag. Och var glad för att överhuvudtaget ha ett jobb.
— Då gick det en smalspårig järnväg hit upp. Torven fraktades ner till bruket med ett gengaslok.

I dag är det tyst och stilla både här uppe i skogen och nere i samhället. Fåglavik är inte längre den metropol det en gång var.
Nu börjar en ny kategori söka sig hit: Stressade storstadsmänniskor i behov av just den stilla frid byn numera andas.
Många gamla Fåglaviksbor gillar inte riktigt alla "inflyttningar", menar att "göteborgarna tar över hela byn.." Men Sven håller inte med om det:
— Det är fint att se hur det lyser i alla fönster en vinterkväll... Bara bra att husen inte blir stående tomma.