Verkstaden bestod av en mästare, benmakare, anfångare, uppblåsare, formhållare och inbärare.  Det var ett lagarbete där var man hade sin syssla att sköta.

Det var ett varmt och hårt arbete och det dröjde inte så länge förrän skjortan var genomvåt av svett, men det var man van vid.  Glasblåsningen var ett hantverk och det var något som man lärde sig efter hand. Man började i hyttan som inbärare  och då fick man bära den tunga glaspjäsen till kylröret där den härdades

Sedan fick man på rasterna att fånga upp den  glasmassan ur degeln, när man kunde det fick man börja som anfångare.

Det fladdrande skenet från ugnarna av det hela ett skimmer av mystik det var som tiden stod stilla. På detta sätt hade det varit så länge bru­ket blåst glas till hela världen.