| Tillbaka till startsidan AB FÅGLAVIKS GLASBRUK 1874 - 1980 | |||||||||
| Herrljunga Hembygdsförening Utställning Tidn.klipp** Gästbok * Rivningen Monumentet | |||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Bruksledning | Byggnader | Historia | Tillverkning | Verktyg | Glasfolk | Äldre glas | Handgjort glas | Nyare glas | Litteratur/Länkar |
| REPORTAGE FÖRE UTSTÄLLNINGEN PÅ HEMBYGDSPARKEN I AUGUSTI 2007 |
Han visar sitt glas från Fåglaviks brukstid
Tågstopp i snökaos blev början - idag är Ingemar en av de sista blåsarna
Man kan lite skämtsamt säga att Fåglaviks glasbruk en prydnad i bygden under mer än 100 år föddes i en snödriva på järnvägsstationen. Ett av tågen på stambanan kom inte fram när snön vräkte ner och med ombord fanns grosshandlaren A..M. Andersson från Göteborg. Tack vare tågstoppet fick han vetskap om torvmossarna i trakten och då bestämde han sig för att starta ett glasbruk i byn.
HERRLJUNGA: På söndag eftermiddag kommer bruket och dess produkter att stå i fokus för intresset i hembygdsparken på Haraberget. Fåglavikssonen Ingemar Nilsson, som har jobbat 20 år i bruket, många av dem som självlärd glasblåsare, kommer att visa lite av sin egen produktion, samt formar och verktygen som användes. Vi återkommer till Nilsson senare.
|
|
|
|
| BLÅSFISK MED SVAN. Ingemar Nilsson är en av de få kvarvarande glasblåsare från åren i Fåglavik. Här ser vi honom med några egenhändigt tillverkade alster. |
|
|
|
FÖRST LITE mer om företagets historia. Det ovan nämnda tågstoppet inträffade år 1873. Andersson fick nattlogi hos patron P.D. Wickström, som var storhandlare och kunde ta emot fina gäster. Nästa dag, när snöstormen bedarrat och grosshandlaren beslutat att utforska Fåglavik lite närmare, fick han vetskap om den stora mossen norr om stationen. Samtidigt lät han sin värd förstå att han var grossist i glas och hade långt framskridna planer på att starta ett glasbruk. I februari år 1874 undertecknades ett köpebrev gällande mossarna och Lindspångs gård. Då var redan det första hyttbygget i full gång, förutom bygget av en större arbetarbostad i två våningar. År 1875 stod bruksvillan färdig. I den bodde grosshandlaren under somrarna med sin familj. Villan tjänade också som sommarbostad åt brukets chefer. 4 DECEMBER år 1874 blåstes det första glaset. Ceremonin föregicks av en hyttgudstjänst. Grosshandlaren kom med stort följe. En av dessa var åttaårige sonen Magnus Eidem, som efter faderns död senare fick sätta sig på direktörsstolen.
|
|
|
|
| FOTO: STEN-ÅKE SAHLBERG |
|
| KONSTBLÅSARE: Ingemar Nilsson på 1970-talet. |
Brukets skickligaste mästare, Viktor Schmidt, härstammande
från en tysk glasblåsarsläkt, fick det ärofulla uppdraget
att starta produktionen, Bland yrkesskickliga glasblåsare som deltog fanns
värmlänningen Andreas Lyrén.Inför häpna åskådare
trollade man med glasklumparna och bjöd på en uppvisning, som sent
skulle glömmas.
De första åren tillverkades, servis-
och hushållsglas, parfym- och medicinflaskor.År 1877-78 övergick glasbruket till
buteljblåsning. Till brunt och halvvilt glas använde man vanlig flodsand,
som grävdes fram ur en kulle nära bruket.
Några år senare började man
tillverka lampglas enligt amerikansk modell, något som visade sig vara
en affärsmässig fullträff. Kön av köpare var lång.
UNDER BRUKETS storhetstid var Fåglavik
ett av de fem största glasbruken i landet.
År 1912 hade Tyska hyttan sex verkstäder,
Franska hyttan tolv och Reservhyttan åtta verkstäder. 1000 ton glas
smältes under 300 arbetsdagar. Som mest jobbade 350 personer i bruket och
ute på torvmossarna.
Som tidigare nämnts tog sonen Magnus Eidem
över ledarstaven efter sin pappa A.M. Anderssons död. Efterträdare
till honom blev Y.W. Anderberg, dotterson till brukets grundare. Företaget
var ett släktbolag. När den senare avgick med pension var det dags
för sonen Anders att ta plats i direktörsrummet.
Nu styr vi över intresset på Ingemar
Nilsson, som är en av glasbrukets sista blåsare. Han är Fåglaviksbo
sedan födseln. Redan som barn var han flitig besökare i glasbrukets
hytta och blev inte sällan fascinerad av det han såg.
Ingemar var 14 år
gammal när han 1960 fick jobb som inbärare, det första av tre
lärostadier. Så småningom avancerade han till värmare,
innan han förärades titeln hyttpojk.
- Jag var nyfiken på det mesta och lärde mig efterhand
själva tekniken med att blåsa glas, berättar Ingemar. Ett svårt
yrke, absolut. Det fordrades viss talang för att lyckas väl, precis
som i idrottsvärlden.
Ingemar kom att bli specialiserad på
att tillverka djur av olika slag. I utställningen på söndag
återfinns fåglar, fiskar och en liten häst som, bär hans
signatur.
Jag var i Ronneby och såg när en skicklig italiensk blåsare
fick en häst att växa fram.. Väl hemma igen försökte
jag mig på samma sak. Efter många misslyckade försök,
hade jag format en häst, som jag kände stolthet över.
INGEMAR minns med glädje åren i
den varma hyttan. Då var Fåglavik ett blomstrande samhälle
med tre matvaruaffärer, två affärer som saluförde kläder,
lika många caféer och ett väl fungerande gästgiveri.
Det fanns dagar när 25 bussar med besökare
stannade på bruksplanen. Folk strömmade in i verkstäderna för
att på nära håll studera hur glasblåsare formade sina
konstverk. Det var inte nervöst, bara stimulerande, minns Ingemar.
År 1978 valde familjen Anderberg att
sätta punkt för en mer än 100-årig epok.
I det läget togs bruket över av andra
ägare. Tanken var från början att driva tillverkningen vidare
i mindre skala. Men två år senare slogs dörrarna igen för
gott och därmed tog jobbet slut också för Ingemar Nilsson.
Idag när Fåglavik är ett "slumrande"
samhälle, minns han med vemod åren när det mesta gick i dur.
DET FALLFÄRDIGA glasbruket står
fortfarande upprätt. Men det har i många år utgjort en skamfläck
för bygden. Om några veckor påbörjas rivningen. Ett anbudskontrakt
är påskrivet. Bruket ska jämnas med marken, är det tänkt.
- Vi är många
som nu har skäl att ropa "äntligen!". Det är man minns
allt trevligt från förr, säger Ingemar.
På söndag finns han i hembygdsparken med en utställning av glas
från Fåglavik. Både eget alster och andras.
kommer det att visas en film, ihopklippt av flera mindre filmer, från
olika tidsepoker vid bruket.
JAN CLAESON
0513-107 75
hjared@alingtid.se
